De olika metoder som idag används för att upptäcka/diagnostisera bukspottkörtelcancer kan delas in i två kategorier: dels olika former av imaging och dels de enskilda biomarkörer som redan finns på marknaden, dvs CEA och CA 19-9. Därutöver utvärderas riskgruppen familjär/ärftlig bukspottkörtelcancer med onkogenetiska paneler för att göra riskbedömningar. Dessa tekniker är inte tillräckliga för att tillgodose de kliniska behoven av effektiv, tidig upptäckt av bukspottkörtelcancer och behöver därför kompletteras med nya metoder baserade på ny och innovativ teknik.
Den största delen av forskning och utveckling fokuserar på genomics- och immunoproteomicsbaserade teknologier. Inom dessa områden läggs en hel del ansträngning på att försöka kombinera ett flertal kliniskt relevanta biomarkörer till ett enda multiplex-test med större känslighet och specificitet. Med hjälp av avancerad bioinformatik och algoritmer har det tagits fram kraftfulla biomarkörsignaturer som med tillräckligt hög noggrannhet kan skilja patienter med tidig bukspottkörtelcancer från friska individer och patienter med andra sjukdomar.
Användningen av enskilda biomarkörer eller multiplextekniker i kombination med befintliga tekniker såsom molekylärbaserad imaging, tumörmarkörer och metaboliter, MS och mikroskopi är också på framfart.
Genomikbaserade teknologier upptäcker vanligtvis cirkulerande tumörceller, cirkulerande tumör-DNA, exosomer, nukleosomer eller mikro-RNA som frigörs av tumörer. Medan immunoproteomikbaserade tekniker, som IMMray®, mäter immunsystemets respons genom att detektera proteiner som förekommer i blodet hos de drabbade. Dessa proteiner finns i blodet mycket tidigt i cancerutvecklingen, om än i extremt små mängder vilket illustreras i fig 1. Immunproteomik kan anses ha högst potential för att upptäcka sjukdom tidigt, eftersom immunsystemets svar på sjukdom är bland det första som sker i en patient.
Tekniker som är beroende av cancer in situ eller metastatisk cancer har istället sin styrka i att lösa andra kliniska behov, till exempel i bestämningen av tumörernas egenskaper och i att förutsäga den mest lämpliga behandlingen. Eftersom genomik och immunproteomik ger svar på olika kliniska behov är de framförallt komplementära verktyg. Imaging har stor nytta när det gäller att bestämma tumörens plats, men dessa tekniker måste kompletteras med genomik/immunproteomik för att ge aktuell och korrekt information.
Fig 1 visar utvecklingen av cancer från den första mutationen till metastaserad cancer och illustrerar också hur de olika teknologierna passar in i utvecklingen av cancer.
Fig 1. Utvecklingen av bukspottkörtelcancer från första mutationen till metastaserad cancer med teknologier för detektion och diagnos.
